besvarad kärlek!
Jag har, som jag berättat om tidigare, dejtat en kille i typ 10 månader... har skrivit ganska mycket om honom här.
Men fy fan va det gör ont!!!
Stormigt är väl det minsta man skulle kunna säga om våran relation.
Men jag älskar honom, han är det finaste jag vet & jag var helt & hållet redo för ett förhållande med honom, problemet var att han inte var redo!
Nu har jag fått, både skriftlig & muntlig kärleksförklaring av honom.
Han älskar mig, han är kär i mig & vill inte leva utan mig.
De orden, som jag skulle ha kunnat döda för i flera månader..
De orden som jag har drömt om så länge..
De orden som skulle göra mig till världens lyckligaste & stoltaste...
De orden, som jag nu inte vågade ta emot, trots att han gråtandes som ett barn stretar emot när jag säger att det aldrig kommer att bli vi, att det har gått för långt, att jag mått för dåligt.
Att Jag är värd någonting bättre.
Att Jag är värd att må bra.
Det gör mig så fruktansvärt ont.. att höra mig själv säga nej till det jag önskat mest av allt i nästan 10 långa månader.
Jag har ju träffat någon annan nu, som jag tycker om väldigt mycket.
Men kärleken som jag hade till min f.d. dejt kommer antagligen att vara svår att hitta igen.
Med honom som jag träffar nu, känns det fruktansvärt bra & jag är jättekär i honom, men vad jag menar är att mellan mig & "x-dejten" va det Mer än fruktansvärt bra, det var obeskrivligt, någonting som jag tror andra människor har svårt att förstå!
99% av min kropp & själ säger: släpp ALLT & gå tillbaka till honom, tack & lov (hoppas jag) är det 1% som är förståndigare än så, 1% som vet att det inte skulle funka... 1 ynka % som har så starka ledaregenskaper, att jag följer den!
Men fy fan va det gör ont!!!
Hur svårt kan det vara?
Även om man inte bor i Stockholm & inte (av någon anledning som jag inte förstår) känner till att i rulltrappor står man på höger sida, för att på så sätt släppa förbi folk som har bråttom på vänster sida..
Detta borde man väl ganska snabbt kunna lista ut, med tanke på att de flesta står stilla på höger sida, att nästan inga står brevid varandra & att folk rusar ner/upp på vänster sida?
Turist eller inte i stan, hur korkad får man bli?
ja, alla är vi ju olika..
Det är med stor förundran jag sitter på tuben & tittar på människor...
Visst är det väl kul när någon sticker ut, liksom går utseendemässigt mot strömmen.
Men kom igen.. jag såg en tjej i vad jag gissar på 25-30-års åldern som hade att rosa fleecepannband med blåa figurer på, till en annars helt klanderfri outfit.. WHAT? så kallt blir det inte på tuben, att man tar på sig vad som hellst!
Sen såg jag en kvinna i ca 40-45-års åldern som hade hängselbyxor i jeans... visst, det är ju ok OM MAN ÄR GRAVID! vilket hon inte va...
Precis innan jag går av, får jag syn på en flicka i typ 8-års åldern, med "hockeyfrilla" & blekrosa fleecejacka..
för det första, vad e det för jävla morsa som klipper "hockeyfrilla" på sitt barn? hon LÄR ju bli MOBBAD i skolan... sen kan man väl tänka att en blekrosa fleecejacka kan ju vara sött på en 8-årig flicka... OM hon inte är FET som en GRIS.. *suck*
Som sagt, kul när människor törs sticka ut, men man får väl ändå använda hjärnan lite!
Blev väckt...
Av min absolut bästa vän idag.
Hon ville väl bara kolla hur jag mår, innan hon började jobba..
Vi pratade en stund.
När vi lagt på, inser jag hur mycket den här människan betyder för mig..
Inte så att jag inte alltid är medveten om detta, men vi pratar så ofta att det blir en sån stor självklarhet att ha henne i mitt liv, att jag inte alltid reflekterar över vilken underbar vän hon är.
Hon bor i Göteborg, vilket innebär att vi tyvärr inte träffas så ofta... men som sagt pratar vi ofta i telefonen eller på skype.
Jag har massor av vänner & ganska många av dem ser jag som nära vänner, men ingen av dessa kan jämföras med min egen Pärla i Göteborg.
Aldrig i mitt liv har jag haft en sån relation med någon, varken vän eller familjemedlem.
Jag vet att hon alltid bryr sig, att hon alltid finns där för mig & jag vet att hon är medveten om detsamma från mig.
Så vad jag egentligen vill säga med det här inlägget är någonting självklart, som hon redan vet om & det är:
Jag är så otroligt tacksam att jag får ha dig i mitt liv min Pärla, Jag älskar dig!
svensk sjukvård.
Är ett SKÄMT!
Jag har fått tips om en asiatisk kvinna, som sysslar med akupunktur & heeling med örter, som tydligen en massa dansare går till...
Inte nog med att man får ligga i överfyllda korridorer med en massa andra sjuka människor, läkarna är ju uppenbarligen skrämmande lågutbildade.
Det blev ingen operation & tro mig, det är jag jävligt glad för..
men trodde att jag ändå skulle få veta vad som är fel med mig, efter på tok för många olika test & prover..
Svaret jag fick va:
"magen är som en magic box, det är inte alltid man får fram svaren man vill ha"
med andra ord:
vi har inte en aning vad felet är, vi har inte heller tid för dig eftersom du inte är döende, va nu en snäll pojke & hämta ut dessa piller, gå hem & ät dem & hoppas att det går över av sig själv.
Så jag har alltså spenderat nästan ett dygn på akuten, låtit mig bli stucken & näst intill tömd på blod, klämd & känd på-Helt i onödan.
Jag har fått tips om en asiatisk kvinna, som sysslar med akupunktur & heeling med örter, som tydligen en massa dansare går till...
Det ska jag kolla upp.
No more svensk sjukvård!
att sova..
..är inte lätt när man vet att man kanske ska bli opererad om några timmar.
saknar
min dansare....
som antagligen inte kommer till stan förrens söndag! :(
Inatt...
Vaknade jag massor av gånger, av att jag hade så fruktansvärt ont i magen, att jag blev tvungen att springa upp för att jag trodde jag skulle spy.
Åkte till vårdcentralen vis 11, där de ganska snabbt konstaterade att det antagligen är min blindtarm som e fucked up...
Fick en remiss till sös, en kompis körde mig dit.
Så jävla fattigt på svenska sjukhus trodde jag inte att det va..
Fick ligga på en brits i en överfull korridor med en massa andra svettiga, äckliga människor..
Nån sköterska kom för att näst intill tömma mig på blod, fortfarande bland en massa andra människor.
De tog flera prover & efter typ 4h blev jag inrullad i ett rum, dit en läkare kom, efter typ 1h till... klämde & kände på min stackars mage.
-det här är antagligen blindtarmen, men jag får hämta en kollega som är "magkirurg" för att vara säker..
Ytterliagre 1h till så dyker han upp med sin kollega, som även hjon klämmer & känner på mig, varpå hon säger:
Du har nu valet att antingen stanna kvar här i natt, eller åka hem & komma tillbaka i morgon.. vi måste röntag dig & det kan vi inte göra innan 8 i morgon...
Ghaaaaaaaaaaaaaa!!!
jag blir ju asförbannad & åker så klart hem.
För att äta, vilket jag inte klarar av så klart.
Fick med mig en massa citodon, tack & lov.. så nu sitter jag här hemma, ensam & lyssnar på på tok för hög musik & "flyter omkring" som en gammal knarkare!
Kul helg!
kärlek är:
...att ha någon att sakna!
det snöar!
Visst visst...vackert när det lägger sig ett vitt täcke över staden.. det blir ljust & man blir automatiskt piggare.
Men nu är det ju så att jag bor i Stockholm.. här lägger sig minsann ingen snö, inte speciellt länge iaf. så det är svinkallt, blött, slaskigt & grått... totalt o-vackert!
inställda planer..
Det blev inget samtal idag, surt nog..
anledningen heter magkatarr... HELVETES skit!
Kul, så idag sitter jag hemma med magkramper.. borde inte röka, men det gör jag ju så klart..
borde inte dricka kaffe, men det gör jag ju så klart.
Borde se till att få i mig lite mild mat i magen, men det gör jag ju inte så klart... undrar hur det kommer sig att magkatarren kom tillbaks?
feedbakcsamtal/dialogsamtal.
I morgon ska jag ha det med min nuvarande aspirant.. kommer tyvärr att bli ett jobbigt samtal-för henne.
Hon är INTE bra, hon har inte det som man bör ha som "v.m."
Hon är inte visuell för 5 öre..
Sorry, men det är väl ungefär vad hon kommer att få höra i morgon.
Men det spelar ju egentligen ingen roll, hon kommer få jobba som v.m, antagligen i nån förortsbutik...
så funkar mitt företag, att ge någon chansen att gå vidare är ungefär som ett löfte som man inte får eller kan bryta..
Bort med dem som inte klarar jobbet, tycker jag!
*suck*
skype!
Tack & lov för skype, har suttit & pratat (& tittat på) "min dansare" i nästan 3h i kväll.
Insåg idag..
..att det faktiskt är flera som jag kommer att sakna i min nuvarande butik när jag slutar..
massor med skittrevligt folk där ju!
more more more..
Jag vill att fler ska läsa min blogg & gärna kommentera den också.
Tack till er som läser den här skiten, keep it up!
Visst har jag uppenbarligen en trogen skara, men kul att se när statistiken stiger ju.
Tack till er som läser den här skiten, keep it up!
saknar redan..
Japp, så är det.
Ja, jag VET.. det är ju egentligen ingenting-3 dagar.
Killen jag träffar åker till annan stad på jobb i morgon, vi hinner inte träffas idag & jag saknar honom redan..
"det är bra att sakna varandra" skulle min egen Pärla säga, visst kan hon ha rätt i det.. men jag vill inte.
Helt stört att jag känner så starkt för honom redan, visst är jag livrädd för att det ska skita sig (som vanligt) men som jag skrev i tidigare inlägg tänker jag fokusera på det faktiska & inte på vad som skulle kunna hända.
"Om inte du kommer hit när du är ledig på fredag, så kommer jag hem på lördag" sa han när vi pratade.. vilket känns bra så klart, men det är fortfarande minst 3 dagar utan honom.
Ja, jag VET.. det är ju egentligen ingenting-3 dagar.
våga vara bäst!
Mitt företag finns överallt.
Jag ska göra deras fönster & även komma med galna idéer på presentationen av ungdomsvarorna.
Va på mötet med min human resource idag, som fullkomligt öste beröm över mig, nästan så att jag känner att det blir svårt att nå upp till deras förväntningar... Nästan, jag vet att jag klarar det.
T.e.x. har vi nu 3 st butiker på samma gata i stan, vilket resulterar i att butikerna konstant måste sticka ut för att överleva, det är 2 "familjebutiker" & en "ungdomsbutik"
Företaget vill givetvis skilja dessa butiker åt, utseendemässigt så att kunderna ska handla i alla av dessa butiker, ungdomsbutiken är den butik som är äldst, konceptmässigt i alla fall, den har alltid varit profilerad som ungdomsbutik med en "twist"
Nu vill företaget att den verkligen ska sticka ut, som en cool butik med det där lilla extra, framför allt ska givetvis ungdomar ha det som sin stammisbutik, de ska inte gå förbi butiken, utan reagera på dess utseende så pass att de "måste" gå in...
Tanken är att den ska kännas rockig & cool, på gränsen till galen.
Det här har tydligen planerats ett tag på koncernnivår, d.v.s. kontoret som styr över alla butiker runt om i världen..( 2750 st) för att få tag på bra ideer & driven, kunnig personal som "andas" ungdomskonceptet.
Jag ska göra deras fönster & även komma med galna idéer på presentationen av ungdomsvarorna.
Känner mig självklart oerhört smickrad av att få det här erbjudandet, eller erkännandet ska jag väl kanske säga.
Va på mötet med min human resource idag, som fullkomligt öste beröm över mig, nästan så att jag känner att det blir svårt att nå upp till deras förväntningar... Nästan, jag vet att jag klarar det.
Det finns över 100 visuals i den centralaste delan av stan, hur många det finns i landet som kan tänka sig att jobba i sthlm vet jag inte?
Men hur man än vrider & vänder på det, va det MIG de valde, för att JAG ÄR BÄST!!!!
Låter kaxigt, men enligt min "h.r." valde de ut mig för ca 2 månader sen, sedan dess har de tydligen granskat mitt jobb i min nuvarande butik, utan min vetskap...
Vårat företag är väldigt styrt, speciellt visuellt... ÄNTLIGEN får jag jobba kreativt!
Det här får jag inte berätta för någon än, inte ens min butikschef vet om det, eftersom de inte ville att det skulle nå fram till mig medans de "kollade mitt jobb"
& för att min "b.c." inte skulle sätta käppar i hjulet, eftersom det va hon som bad att få mig till min nuvarande butik, där jag inte ens varit i 3 månader..
Startar om ca 1 vecka, ser jag fram mot massor!!!
Ja just det...
Jag är kallad på ett möte i morgon kl.16 med företagets Human resuorce, jag har inte en aning vad det handlar om, det ville hon inte säga.
*nervös*
Har väl mina aningar, att det handlar om att byta butik-vilket jag absolut inte vill eftersom jag trivs skitbra i den jag är nu.
Eller i bästa fall, handlar det om att jag ska få åka utomlands & supporta, men det har jag svårt att tro, med min nuvarande tjänst.
& i så fall kan man väl ge sig fan på att det blir innan december, vilket jag isf kommer att vägra, eftersom han jag träffar kommer att flytta till London i dec. & jag tänker träffa honom så mkt jag kan innan det.
*nervös*
kärlek är:
När orden inte behövs, när närheten, blicken & beröringen säger allt!
analysera mindre!
Varför är man så jävla dum i huvudet, att man låter negativa tankar ta över positiva händelser?
Allt är ju skitbra mellan oss.
Ja, du fattar antagligen precis vad jag snackar om?
Nu ska jag lägga mig & tänka på denna fantastiska kille!
Har ju träffat någon nu, som du antagligen vet?
Det är riktigt riktigt bra, känns som om jag går omkring & fånler mer eller mindre hela dagarna nu.
Men så kommer tankarna, tänk om... varför gör han/ gör han inte så här?
Vem är han med nu?
Tycker han om mig?
Dom här tankarna är helt idiotiska, de kräver bara en massa onödig energi!
Jag brukar säga: lägg bara energi på sånt du Kan påverka..
Men trots detta kommer tankarna & jag tillåter mig att tvivla...
Det är ju nästan som om dom ska göra det när man har börjat träffa någon.
Allt är ju skitbra mellan oss.
Jag är inte det minsta intresserad av att göra nåt med någon annan, jag har Väldigt svårt att tro att han skulle göra nåt med någon annan.
Han visar ju både för mig & för alla andra att han tycker om mig.
-MEN VAFAN HÅLLER JAG PÅ MED DÅ???
Ja, du fattar antagligen precis vad jag snackar om?
Det här händer ju de flesta.
Nu ska jag lägga mig & tänka på denna fantastiska kille!
& ENDAST realistiska & positiva tankar, så det så!
lycka är:
Att sitta på ett café fullproppat med folk & ljud, men att ändå bara se & höra en människa!
oplanerad extrapappa!
Så va det ÄNTLIGEN lördag.
05.30 vaknar den lille & tycker ju självklart att jag med ska vakna.... aaaaaah, en av de största anledningarna till att jag inte vill ha egna barn, fan att aldrig få sova ut.
Kan inte låta bli att tänka: i morgon e det jobb... & jag har inte fått sova ut en enda dag den här veckan..
Vaknade som sagt tidigt, eftersom jag skulle jobba.. slutade kl.16 & då hade jag tänkt att åka hem, sova lite, så att jag orkar med att festa hela natten, som sig bör en lördagkväll!
INTE.... min gudson behövde någon som tog hand om honom, då hans föräldrar ska på fest.
Klart jag ställer upp, även om jag sett fram mot party hela natten!
Så dom kom & lämnade min 3-åriga gudson här i stockholm när jag slutat jobba.
Hem till mig, klä på oss, sen en sväng till Mc Donals-vilket jag avskyr, men gullungen ville äta där så vad gör man?
Sen tog vi t-banan till Skogskyrkogården, för att möta upp en kompis till mig & titta på alla ljusen, asvackert!
Vi kom hem runt 20 & jag vet inte vem som va tröttast, jag eller min gudson?
På med tomtedräkten som han ville ha som pyjamas, borsta gaddarna & sen sova.. inte jag då, det är ju ändå lördagskväll, då "måste" man ju vara vaken länge..... jag kommer aldrig att växa upp tror jag!
05.30 vaknar den lille & tycker ju självklart att jag med ska vakna.... aaaaaah, en av de största anledningarna till att jag inte vill ha egna barn, fan att aldrig få sova ut.
Nu är det "safari-youghurt" & läsa böcker som gäller...
Kan inte låta bli att tänka: i morgon e det jobb... & jag har inte fått sova ut en enda dag den här veckan..
Gäsp!
